Mötet

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 19:35 av | Kommentarer (0) |

Vi var en överläkare, en läkare, en sjuksköterska, en undersköterska, en skötare, mamma och pappa. Det var ett tufft möte. 
Jag fick frågor som gjorde att jag slog bakut några gånger. Mycket om maten. Mamma var superstolt över mig. Pappa med tror jag. Jag var mer stolt över dem. Att de var med. Att de stod på min sida och sa att det är inte lämpligt att jag åker hem nu när jag inte är frisk. 

Jag blir kvar på sjukhuset minst en vecka till.

Bra möte. Nu är jag inte nervös längre. 

Vi firade detta med att köpa monster, cigg och balsam! 

Det finns en gud trots allt!
Annons:

Jag är så nervös...

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 08:38 av | Kommentarer (0) |

Jag orkade inte sova igår.. Fast tydligen gjorde jag det! Vaknade sittandes i soffan vid 3-tiden i natt. 
Jag är så sjukt nervös för mötet... Min vän Linda har möte före mig. Hoppas att allt går som planerat för både henne och mig. 

Wish me luck!! 

Jobbigt läge

Postat i Vardag kl. 22:42 av | Kommentarer (0) |

I morgon bitti vid 10:00 har jag möte.
Det verkar som att jag ska åka hem. Ingenting är fixat för hemfärd. Jag "ska få" tillsyn och medecindelning på hemma plan, men tills dess är det fritt fram att åka hem och pillra loss verkar det som. Helt sjukt.
Jag är sjukare nu än när jag kom hit. 
Mamma och pappa ska vara med på mötet som moraliskt stöd. De kan inte ta hand om mig. De jobbar på dagarna. Pappa åker dessutom på semester på lördag. 
Nåväl, vi får väll se hur det går.

Jag håller mest tummarna att jag och Linda får bo på patienthotellet tillsammans. Får jag den chansen och den hjälpen tänker jag ta den. 

Nåväl.. nu ska jag gå igenom vad jag ska säga på mötet.

På återhörande.

Kontroll och ångest

Postat i Sjukdomen Ångest kl. 21:23 av | Kommentarer (0) |

Kontroll är ett sätt att försöka undvika sin ångest. Ångesten kommer precis innan man ska äta och kontrollen utformar sig i rädsla, rädsla att gå upp i vikt. Man dör inte av ångest, men man dör av att inte äta normalt. Att kontrollera min ångest med att inte äta är ett faktum. 
Jag kan ha bestämt innan måltiden serveras att, hur mycket och vad jag ska äta, men när den står framför mig tar ångesten över och jag äter inte alls i rädsla för att gå upp i vikt. 
Det kan lätt bli ångest om jag går med någon som spontant vill in till Burger King eller liknande. Då matvägrar jag. Det måste ske i min takt och när jag vill.
Det måste ske enligt min plan i huvudet, i min fantasi falska trygghet.
Den största utmaningen är inte sjukdomen i sig- det är att våga bli frisk.
Jag vet ju inte hur det känns att vara frisk.. Jag minns ju inte... 


Sol med Linda

Postat i Vardag kl. 19:27 av | Kommentarer (0) |




Idag har generellt varit en bra dag.
Linda kom och hälsade på mig, och vi gick och solade. Första gången jag solade i år. Jag är lixom grisskär över hela kroppen.. 

Men det var skönt. Fick prata av sig lite. 


Rätta terapin vid grov ångest

Postat i Okategoriserat Ångest kl. 10:11 av | Kommentarer (1) |

När jag får ångest så ritar jag mycket. Jag är hur dålig som helst på att rita med jag köpte några målarblock, där jag ritar av. 
Alla linjer och perfektionen i hur bilderna måste bli bra är tankedistraherande. Man hinner inte tänka på att man har ångest.

Idag blev det en kanin!


Fixa dina sommarnaglar enkelt och för endast 38 kr (SUPERTIPS)

Postat i Vardag kl. 09:08 av | Kommentarer (0) |


Min kompis Linda tipsade mig om hur man kunde få skitsnygga naglar. Jag testade och blev supernöjd, så jag tänkte dela med mig till er.

Inköpsställen: Båda nagellacken från Gina Tricot 38 kr 

Dra först en shimmerlack över naglarna.

    

Låt det torka. 

Dra sen över Sparkeling silver polish med små silverringar 


Dam dam dam... Resultatet.. 

En låt med Lana Del Ray- alla borde ta sig tid att lyssna <3

Postat i Okategoriserat kl. 20:55 av | Kommentarer (1) |

Min maniska depressiva period och träningen

Postat i Okategoriserat Vardag Sjukdomen kl. 20:33 av | Kommentarer (0) |

Jag skrev ju dagbok i början över den maniska träningen som jag gör. Jag slutade med att skriva ner för det triggade mig så fruktansvärt till att bara göra fler. I morgon ska jag börja igen.
Det låter sjukt, men jag ska faktiskt ge mig när jag är nere på 30 kg. Då kommer min kropp vara fantastisk.

Jag hittade min dagbik mellan 1-9 april. Jag hade en riktigt manisk period då. Även om jag var riktigt sjukhus sjuk så var dödslängtan här redan då.

1 april 2013

Det känns som att jag är i ett fängelse. Det finns en balkong. Jag vill hem. Jag vill inte prata med någon. Jag svarar inte när någon pratar med mig. Jag orkar ingenting. Jag vill bara sova. Slippa tänka. Här kan man inte ta sömntabletter mitt på dagen tyvärr. Jag får väll försöka härda ut.

5 april 2013

Idag när jag vaknade ville jag inte gå upp. Idag har jag inget att se fram emot. Släpper personalen ut mig kommer jag dra ifrån sjukhuset och skada mig själv. Fast jag får ju inte gå någonstans eftersom de är rädd att jag dör då. Jag vill bara gå, gå bort smärtan. 
Nu vill jag dö. Nu har jag panik.

6 april 2013

Tänk om jag skulle säga till någon jag känner att jag skulle vilja dö. Jag vill ju det. Jag sätter på mitt glad-skal så ingen ska märka att jag bara vill dö. Jag älskar mina bästa kompisar Alexandra, Linnea, Dennis och Malin. Min familj. Jag fattar inte att jag kan utsätta de som faktiskt råkar älska mig också för det här. Borde inte deras kärlek vara nog? Jag är klar med detta livet tyvärr. 
( här har jag planerat min begravning - musik, mat ja... rubbet...)

9 april 2013 "final"

Idag ska jag dö. Det bestämde jag för ett tag sen. Jag ska göra allt i min värld för att komma härifrån annars spricker min plan. Jag sitter i detta nu och kollar igenom mina avskedsbrev till de jag verkligen älskar.
ÄNTLIGEN! FÖRLÅT!!

Jag kom inte ifrån sjukhuset den dagen, så min final blev alltså under förra veckan. Dock dog jag inte. Vilket kanske var bra. 

Vad vet jag...


Antingen eller.

Postat i Sjukdomen kl. 19:33 av | Kommentarer (0) |

Maten styr hela mitt liv och mestadels av mina tankar. 
Hjärnan går på högvarv hela tiden. Att hoppa över en måltid gör mig stolt och jag känner mig så duktig. När jag däremot gör som jag har gjort nu ettpar dagar, ätit som en häst för att sen spy upp allt inom max 30 min får mig att känn mig totalt värdelös. Jag vet precis vart jag ska trycka på magen så att magsäcken stimuleras och att allt ska komma upp igen.

Jag drömmer ofta om att jag äter. Det gör mig mätt när jag vaknar och om jag inte har ätit på ett par dagar och är mätt och pigg är som ett paradis.
Jag har nog aldrig haft ett sunt förhållande till mat. Maten har blivit som en politisk zon kan man säga. Jag vet inte hur det känns att må bra. Jag minns inte när jag gjorde det sist. 

jag frågar mig varje dag - flera gånger om dagen, vad jag tjänar på med min ätstörning? Svaret är allt eller inget. Det är ångesten som styr. Att inte äta ger mig någon slags trygghet. Falsk trygghet. Jag klarar bara inte av att ta mig ur det på egen hand utan måste ha professionell hjälp. 

Jobbigaste dagarna är då jag tror att till och med vatten gör mig fet.  Det är då sjukdomen pratar. De dagarna är det lika bra att låta mig vara. Det är de dagarna som jag inte förstår vad livet har att ge. 





bloggar skor på nätet bloggar Fler besökare Bloggparaden Hälsa
Egen server Blogg Topplista
autosurf