Hjärnspöken

Postat i Sjukdomen Ångest kl. 10:44 av | Kommentarer (1) |

Jag tänker på mat i stort sett hela mitt vakna tillstånd. Jag är ständigt hungrig och sitter och väntar ut tiden till nästa måltid. Äter jag inte när måltiden är serverad sätts belöningssystemet igång och sjukdommen ger mig en klapp på axeln. 

Humöret påverkas ju längre tid det har gått för mig utan mat, eller om jag kräkts. Jag tycker de flesta människor är totalt dumma i huvudet och borde förstå bättre. Ironiskt va?
Jag vet också att andra som inte har ätstörningar inte fullt ut kommer förstå vad som föregår i mitt huvud. Vilket jag i sig inte förutsätter, men det gör att jag helst vill vara ensam. 

Tänk allla tvångstankar som rullar runt i huvudet. 1000 situps, bäddad säng innan klockan 9, duscha minst tre gånger och allt detta varje dag. Det blir en heltidssysselsättning kan man säga. 
Uppfyller jag inte mina krav, känner jag mig värdelös och det är då jag blir labil och tycker att jag borde dö.


Annons:

Lite Suduko på morgonen väcker hjärnan

Postat i Vardag kl. 09:49 av | Kommentarer (0) |



När jag vaknade i morse kände jag mig totalt hjärndöd. 
Bara att sätta igång med Sudoko då. 


En eftermiddag på priva

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 17:49 av | Kommentarer (0) |

Jag har suttit på intensiven i eftermiddag. Min farmor har fått en propp i lungan. Eller jag tror det var flera stycken till och med. 

Ja, det var inte längesen man själv låg där. 

Stackars farmor, hoppas hon blir bättre snart <3

Kroppsuppfattning

Postat i Okategoriserat Fakta om aneroxi / bulemi kl. 10:52 av | Kommentarer (0) |

Även om vi med ätstörningar som svälter sig är smala, så ser vi oss själva som sälar. Stor mage, stora lår och inte prata om rumpan. Trots att mina höftben slår emot den mjuka madrassen och ger mig blåmärken och att jag måste sitta upprätt för att inte svanskotan ska tryckas emot och i värsta fall brytas. 

Vad som förorsakar en sådan skev kroppsuppfattning är i dagsläget inte känt. Man ser andra som smala, tjocka - ja, i deras riktiga kropp. Det är bara den egna kroppen man inte uppfattar som korrekt. Ibland kan det bli så illa så att jag blir sur på folk som påpekar hur smal jag är. "Så jävla smal är jag inte..." Jag är helt övertygad om att min kropp inte behöver mat. Att jag har utvecklat någon slags allergi emot det. 

Vissa dagar, när jag inte har ätit något kan jag se att magen sjunkit in och jag går och tittar mig i spegeln hela tiden för att trigga mig själv. Har jag däremot ätit kan jag inte gå förbi spegeln. Jag slår mig själv med saker för att få bort den hemska ångesten. Därför föredrar jag att inte äta.

Jag har ofta löst sittande byxor på mig för att folk inte ska se mina fettvalkar. Linda, min vän som har Anorexi säger att jag inte har några. Innerst inne vet jag att jag inte tror på henne, men jag vet att hon är ärlig mot mig. Det känns som att jag har fördubblat min vikt varje gång jag äter. Jag vet att maten inte är viktlös.

Jag har ett exempel när jag handlade kläder sist. Jag hitta så sjukt snygga klänningar som jag tänkte köpa eftersom det är sommar och allt. Tog storlek 36. Jag går in i provhytten och sätter på mig kläderna. De sitter som fan. Jag går och hämtar en 34. Ännu värre. Fortfarande för stor. Jag går till barnavdelningen och tar en 158 klänning. Bara för att prova. Den var lite stor, men den satt ändå rätt ok. ÄNDÅ känner jag mig riktigt fet.

 

 

Utvilad

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 09:26 av | Kommentarer (0) |

Jösses, vad jag har sovit. Skönt. 

Det känns som att idag kommer jag att åstadkomma mycket. 

Jag återkommer med ett längre inlägg senare. 

Möte igår

Postat i Okategoriserat Sjukvård kl. 09:21 av | Kommentarer (0) |

Det gick bra. Tror jag. Beslutet kommer nästa vecka och tills dess blir jag kvar på sjukhuset. Det ska bli en grundlig vårdplanering innan jag åker hem. Det är bra. 

Eftersom jag hade sovit så lite lyckades jag bryta ihop på ett cafe i närheten. Det var tur att min faster var med.

Tack Annika <3

Möte idag igen

Postat i Vardag Sjukvård kl. 05:13 av | Kommentarer (0) |

Idag är det möte igen - med kommunen 

Vi ska planera min hemkomst om jag har förstått allt rätt. 

Jag är lite nervös för det mötet också om jag ska vara ärlig. Jag är rädd att jag inte kommer få den hjälp som jag behöver, nu när jag väl är mottaglig för den. 

Nåväl. Om jag slutade oroa mig så mycket så vore livet enklare.. haha.. 

Till dig som är anhörig del 3

Postat i Sjukdomen Fakta om aneroxi / bulemi TILL DIG SOM ÄR ANHÖRIG kl. 03:45 av | Kommentarer (0) |

Var uppmärksam på tidiga signaler. Ju tidigare din närstående får rätt hjälp, desto bättre är det. Det är inte alltid det märks på vikten hur sjuk någon är. 

Prata om problemet. Berätta att du är orolig. Vad det än må vara, men som exempel om hon äter dåligt, berätta att du lagt märke till det. Undvik att säga namnet på ätstörningen. Det är lättare för den sjuke att prata om det om stämningen är väldigt avslappnad, så välj tidpunkten med omsorg. Ta inte heller upp det under en måltid. Det triggar.

Förbjud inget, som till exempel träning. Hon kommer fortfarande gjöra det - fast i smyg
Tveka inte att kontakta vården personligen, men gör det inte utan den sjukes vetskap. Det kan göra personen sjukare. 

Ta inte hennes ilska eller lögner personligt. Det kan faktiskt hända att du får en utskällning utan vidare. Glöm inte att det är sjukdomen du hatar - inte henne
Det är viktigt att skilja på personen och sjukdomen.Visa att du bryr dig om henne och anklaga henne inte. Kräv inte att hon behöver öka i vikt - det triggar också vad du än säger.

Det är viktigt för en person med ätstörningar att ha rutiner. En dag kan bli helt förstörd om vi inte får göra vissa saker inom ett visst mönster. Även de ens simplaste saker. 

Vissa tvångshandlingar kommer hon alltid att få göra för att kunna äta något.


Till dig som är anhörig del 1

Till dig som är anhörig del 2








Sömnlös natt, HEJ!

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 00:51 av | Kommentarer (0) |

Jag får helt enkelt skylla mig själv. Jag laxerade ju igår. Det brukar hjälpa med en karta, men inte denna gången, så det blev ett helt paket. 
Nu jävlar är tarmarna under arbete så att säga. 

Nej, men godmorgon världen 00:51!!!

Eftermiddag med Linda

Postat i Vardag kl. 20:12 av | Kommentarer (0) |

Efter mötet följde mamma med upp. Jag var helt slut så jag la mig och sov en stund. Åt gjorde vi också, men jag spydde upp allt. Nu har jag vrängt i mig 30 tabletter med laxermedel för att vara säker på att allt kom ut.

Precis när jag vaknade mötte jag och mamma upp Linda för att mamma skulle åka hem. Jag var lite nere. Sliten efter mötet, så vi köpte en Monster och ångestgodis. Dumma, dumma godis. Nåväl. VI övervann den ångesten också. 

Vi drog in till stan och köpte Chai-latte. Jävlar vad den var god. Just där och då när vi satt och fikade fick jag ett otroligt lugn som bara spred sig genom kroppen. Vi gick tillbaka till sjukhuset efter det och la oss på mitt rum en stund. 

Sen kom vi på att vi skulle gå ut och gå 3 km. Vi gav upp den planen och drog till djurparken.


Vi drog till lekparken. Också.


Jag älskar den där bilden. Den är så genuint äkta. Vi hade så kul. Det var världens mest lyckade äventyr!

Stort tack!!!




bloggar skor på nätet bloggar Fler besökare Bloggparaden Hälsa
Egen server Blogg Topplista
autosurf