Funderar på att supa mig full

Postat i Okategoriserat Vardag Ångest kl. 12:08 av | Kommentarer (0) |

Ja, det tänker jag idag. Emil får välja om han vill vara med eller inte. Jag rekommenderar honom att inte vara med.  

Jag tänkte faktiskt sitta i min ensamhet. Göra några fylle-inlägg till er. Alla blir så glada av alkohol. När jag dricker har jag inga problem. Det är bättre än att vräka i sig en massa tabletter i alla fall. 

Nåväl. 

Hej så länge!


Annons:

Lever, men inte mer än så... Uppdatering

Postat i Okategoriserat Vardag Sjukdomen Ångest Sjukvård kl. 22:51 av | Kommentarer (0) |

Då vill jag åter igen be om ursäkt för min bloggtorka. Det har varit mycket. I söndags fick jag åka till akuten med smärtor i hela kroppen. När man har en ätstörning som jag har följer biverkningarna med att kroppen sakta dör med. Jag har mist en väldigt god vän men funnit en ny och så vidare.


Söndag:
Jag var helt övertygad om att det var ett njurstensanfall, men kommer in med hjärtsvikt och de mesta biverkningarna. De ville inte släppa hem mig först, men efter mycket om och men från min vrångsida fick jag äntligen åka hem. Tack gode gud. Jag fick låna hund (SALLY)  av min bästa Alexandra så jag behövde hem till henne. Jag fick åka hem på ett villkor. Att de fick skuta i mig en morfinspruta och lovade att gå på kroppskanning när jag fick tid hemskickad. Jag börjar nästan tro att jag har cancer. Det verkade på fantastiska doktor Kopp att jag också hade det. Nåväl. Vi får väll se.
Detta med morfinet var jag inte helt med på. För några veckor sen när jag mådde som sämst började jag missbruka morfin. Det var visserligen under en väldigt kort period på max 2 veckor. Jag var inte i behov av något morfin så att jag måste säga att det var ett missbruk. Trots det skrev de ut ett paket med morfintabletter. 
Jag sa åt min nyfunne vän att slänga dem vilket han gjorde. Han är föredetta missbrukare så jag satte honom i en hemsk situation, vilket jag känner mig jävligt elak för, men han klarade det. Strongt och duktigt gjort. Sen tog han hand om mig hela natten.

Måndag: 
Då var jag riktigt risig. Emil min nyfunne vän tog hand om då också. Mamma kom hem till mig och passade Sally. Allt var rätt lugnt. 

Tisdag:
Tisdagen bjöd på mycket trevligt, men mestadels otrevligheter. Jag och Emil åkte in till stan och eftersom han hjälper mig med mitt matbortfall skulle vi till McDonalds. Jag hade även fått i mig en sallad tidigare under dagen på hans initiativ. Tack för det. Sen kom katastrofen. Emil har bråkat med en kille som sålde det vidare till en kriminell verksamhet. Emelie, en kompis tipsade den som Emil bråkat med om detta. Jag och Emelie har varit nära vänner ända fram till igår. Hon skrev till mig att hon var ledsen över att den här killen som var ute efter Emil hade åkt i på kåken. Självklart började jag tycka synd om henne. Hon är min vän och något med mig är att jag gör ALLT för mina vänner. ALLT. Hon skrev även att hon ville ses och att hon mådde skit. Just då var jag och Emil på väg in till stan så jag sa åt henne att vi kunde ses en sväng på kvällen när jag kom hem eller dagen efter. Då skrev hon att hon var tvungen att berätta något viktigt för mig som jag borde veta som handlade lite om henne och mycket om mig. Just i den frågan svarade jag att om det var något jag skulle bli sur över så ville jag inte veta det. Blir jag glad kan det vänta tills i morgon. Jag och Emil tänkte åka till min pappa och hälsa på vilket vi gjorde. Väl där ringde Emelie och sa att hon var inne i stan och ville möta mig. Jag kunde ta med Emil. Men jag sa det att om vi ska mötas kommer jag ensam. Då blev hon skitsur och vi möttes utanför en restaurang. Ut ur Emelies bil kommer han från det kriminella gänget och sa att han kulle skära fingrarna och slå ihjäl Emil. Jag vägrade att säga vart an var. Emil var skitorolig att de skulle döda mig. Han killen sa det att jag ska vara jävligt glad att jag är tjej, annars skulle han ha suttit med en kniv under min hals och slagit ner mig. Vi åker runt. Emil kommer fram för att skydda mig. Emil fick några smällar, men nu är allt löst. Jag började gråta. Inte så mycket över situationen. Jag lider av traumatisk stress syndrom eller långvarig traumatisk stress och det indikerar ju på att jag har varit med om en del. Det jag blev ledsen över var sveket från Emelie. Brutalt och hänsynslöst. Vet ni, ändå är jag så dum så jag sitter och tycker synd om henne. Mest för att hon är hjärndöd, men också när hon tröttnar på att vara med dem hon är med nu så är hon ganska ensam utan många som tycker om henne. Egentligen borde jag skita i det och kommer göra det den dagen det händer. 

Sååå det har varit lite om min vecka. Hoppas ni mina läsare har det bra och jag lovar att uppdatera mer.

Grymt stolt över mig själv

Postat i Vardag Sjukdomen kl. 19:36 av | Kommentarer (0) |

Detta låter för ett friskt öra helt sjukt! Idag har jag lyckats med att inte äta någonting. Det är i och för sig inte ett problem. Det som jag är stolt över är att jag känner mig fortfarande pigg.

Eftersom Linda lyckades snirkla sig ur sin instängdhet kom hon hit. Under tiden hon var här lyckades jag städa mitt rum och allt. Riktig super energi. 

De ringde mig från min förra avdelning, där jag förvisso fortfarande är inskriven och jag var inte riktigt beredd på vad jag fick höra. De hade fått in en orosanmälan från där jag är nu. I morgon ska jag på möte med läkaren om detta. Det ser inte ut som att det blir någon hemgång för mig på onsdag... 

De var också oroliga för att jag inte tog min medicin som jag skulle. Personalen här ger mig ju bara påsarna, så de är inte säkra på att jag tog den... Det är ju att inte ta för många som är mitt lilla problem, så tar den - det gör jag minsann.. 

Nåväl... Jag ser faktiskt fram emot läkarsamtalet. Som bara den. 

-Du, föressten, jag har lite problem med maten igen..
- Har det eskalerat till det värre, för bra har det ju inte varit på länge?
-Nej, eller ja.. ja gär så jävla dålig är magen..
- Vet du vad det beror på
-NEJ! (snabbt svarat) Eller jo.. för att jag inte äter ordentligt..
-Bara det?
-Japp 

Vad jag egentligen försökte säga är att jag laxerar mig som en tok. Jag tror jag har blivit beroende av laxermedel. Men det är nog mest för att jag maten inte riktigt hinner tas upp av kroppen... eller jag vet inte. Jag tror däremot att sköterskan hörde vad jag ville säga egentligen. 


Tårar av saknad

Postat i Okategoriserat Vardag Ångest kl. 10:21 av | Kommentarer (0) |

Galet vad jag grät när jag vaknade. Jag drömde om Ida och Saga. Det är min bästa väns barn. Sen har jag ju mer än fulla datorn med bilder och filmer. 

Jag saknar dem så mycket att det gör ont <3 


         

Tuff helg, men rolig söndag

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 10:08 av | Kommentarer (0) |

Efter ett rätt så oklokt beslut att stanna inne hela helgen i form av grov folkskygghet gav söndagen ändå på sin glans.

Mamma kom vid 11- tiden ungefär. Vi drog till Pekås och köpte hårfärg och så färgade jag håret på henne. Slingor blev det. Jätte fint. 

Sen fick jag chansen att träffa Linda också. Det var jätte mysigt. Idag går alla mina tankar till henne. Hon har en riktigt tuff dag framför sig. 

Slutet gott- allting gott!

Lite Suduko på morgonen väcker hjärnan

Postat i Vardag kl. 09:49 av | Kommentarer (0) |



När jag vaknade i morse kände jag mig totalt hjärndöd. 
Bara att sätta igång med Sudoko då. 


En eftermiddag på priva

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 17:49 av | Kommentarer (0) |

Jag har suttit på intensiven i eftermiddag. Min farmor har fått en propp i lungan. Eller jag tror det var flera stycken till och med. 

Ja, det var inte längesen man själv låg där. 

Stackars farmor, hoppas hon blir bättre snart <3

Utvilad

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 09:26 av | Kommentarer (0) |

Jösses, vad jag har sovit. Skönt. 

Det känns som att idag kommer jag att åstadkomma mycket. 

Jag återkommer med ett längre inlägg senare. 

Möte idag igen

Postat i Vardag Sjukvård kl. 05:13 av | Kommentarer (0) |

Idag är det möte igen - med kommunen 

Vi ska planera min hemkomst om jag har förstått allt rätt. 

Jag är lite nervös för det mötet också om jag ska vara ärlig. Jag är rädd att jag inte kommer få den hjälp som jag behöver, nu när jag väl är mottaglig för den. 

Nåväl. Om jag slutade oroa mig så mycket så vore livet enklare.. haha.. 

Sömnlös natt, HEJ!

Postat i Okategoriserat Vardag kl. 00:51 av | Kommentarer (0) |

Jag får helt enkelt skylla mig själv. Jag laxerade ju igår. Det brukar hjälpa med en karta, men inte denna gången, så det blev ett helt paket. 
Nu jävlar är tarmarna under arbete så att säga. 

Nej, men godmorgon världen 00:51!!!
bloggar skor på nätet bloggar Fler besökare Bloggparaden Hälsa
Egen server Blogg Topplista
autosurf