Lever, men inte mer än så... Uppdatering

Postat i Okategoriserat Vardag Sjukdomen Ångest Sjukvård kl. 22:51 av | Kommentarer (0) |

Då vill jag åter igen be om ursäkt för min bloggtorka. Det har varit mycket. I söndags fick jag åka till akuten med smärtor i hela kroppen. När man har en ätstörning som jag har följer biverkningarna med att kroppen sakta dör med. Jag har mist en väldigt god vän men funnit en ny och så vidare.


Söndag:
Jag var helt övertygad om att det var ett njurstensanfall, men kommer in med hjärtsvikt och de mesta biverkningarna. De ville inte släppa hem mig först, men efter mycket om och men från min vrångsida fick jag äntligen åka hem. Tack gode gud. Jag fick låna hund (SALLY)  av min bästa Alexandra så jag behövde hem till henne. Jag fick åka hem på ett villkor. Att de fick skuta i mig en morfinspruta och lovade att gå på kroppskanning när jag fick tid hemskickad. Jag börjar nästan tro att jag har cancer. Det verkade på fantastiska doktor Kopp att jag också hade det. Nåväl. Vi får väll se.
Detta med morfinet var jag inte helt med på. För några veckor sen när jag mådde som sämst började jag missbruka morfin. Det var visserligen under en väldigt kort period på max 2 veckor. Jag var inte i behov av något morfin så att jag måste säga att det var ett missbruk. Trots det skrev de ut ett paket med morfintabletter. 
Jag sa åt min nyfunne vän att slänga dem vilket han gjorde. Han är föredetta missbrukare så jag satte honom i en hemsk situation, vilket jag känner mig jävligt elak för, men han klarade det. Strongt och duktigt gjort. Sen tog han hand om mig hela natten.

Måndag: 
Då var jag riktigt risig. Emil min nyfunne vän tog hand om då också. Mamma kom hem till mig och passade Sally. Allt var rätt lugnt. 

Tisdag:
Tisdagen bjöd på mycket trevligt, men mestadels otrevligheter. Jag och Emil åkte in till stan och eftersom han hjälper mig med mitt matbortfall skulle vi till McDonalds. Jag hade även fått i mig en sallad tidigare under dagen på hans initiativ. Tack för det. Sen kom katastrofen. Emil har bråkat med en kille som sålde det vidare till en kriminell verksamhet. Emelie, en kompis tipsade den som Emil bråkat med om detta. Jag och Emelie har varit nära vänner ända fram till igår. Hon skrev till mig att hon var ledsen över att den här killen som var ute efter Emil hade åkt i på kåken. Självklart började jag tycka synd om henne. Hon är min vän och något med mig är att jag gör ALLT för mina vänner. ALLT. Hon skrev även att hon ville ses och att hon mådde skit. Just då var jag och Emil på väg in till stan så jag sa åt henne att vi kunde ses en sväng på kvällen när jag kom hem eller dagen efter. Då skrev hon att hon var tvungen att berätta något viktigt för mig som jag borde veta som handlade lite om henne och mycket om mig. Just i den frågan svarade jag att om det var något jag skulle bli sur över så ville jag inte veta det. Blir jag glad kan det vänta tills i morgon. Jag och Emil tänkte åka till min pappa och hälsa på vilket vi gjorde. Väl där ringde Emelie och sa att hon var inne i stan och ville möta mig. Jag kunde ta med Emil. Men jag sa det att om vi ska mötas kommer jag ensam. Då blev hon skitsur och vi möttes utanför en restaurang. Ut ur Emelies bil kommer han från det kriminella gänget och sa att han kulle skära fingrarna och slå ihjäl Emil. Jag vägrade att säga vart an var. Emil var skitorolig att de skulle döda mig. Han killen sa det att jag ska vara jävligt glad att jag är tjej, annars skulle han ha suttit med en kniv under min hals och slagit ner mig. Vi åker runt. Emil kommer fram för att skydda mig. Emil fick några smällar, men nu är allt löst. Jag började gråta. Inte så mycket över situationen. Jag lider av traumatisk stress syndrom eller långvarig traumatisk stress och det indikerar ju på att jag har varit med om en del. Det jag blev ledsen över var sveket från Emelie. Brutalt och hänsynslöst. Vet ni, ändå är jag så dum så jag sitter och tycker synd om henne. Mest för att hon är hjärndöd, men också när hon tröttnar på att vara med dem hon är med nu så är hon ganska ensam utan många som tycker om henne. Egentligen borde jag skita i det och kommer göra det den dagen det händer. 

Sååå det har varit lite om min vecka. Hoppas ni mina läsare har det bra och jag lovar att uppdatera mer.
Annons:

Möte igår

Postat i Okategoriserat Sjukvård kl. 09:21 av | Kommentarer (0) |

Det gick bra. Tror jag. Beslutet kommer nästa vecka och tills dess blir jag kvar på sjukhuset. Det ska bli en grundlig vårdplanering innan jag åker hem. Det är bra. 

Eftersom jag hade sovit så lite lyckades jag bryta ihop på ett cafe i närheten. Det var tur att min faster var med.

Tack Annika <3

Möte idag igen

Postat i Vardag Sjukvård kl. 05:13 av | Kommentarer (0) |

Idag är det möte igen - med kommunen 

Vi ska planera min hemkomst om jag har förstått allt rätt. 

Jag är lite nervös för det mötet också om jag ska vara ärlig. Jag är rädd att jag inte kommer få den hjälp som jag behöver, nu när jag väl är mottaglig för den. 

Nåväl. Om jag slutade oroa mig så mycket så vore livet enklare.. haha.. 

Dödsfall och överdos

Postat i Vardag Ångest Sjukvård kl. 09:07 av | Kommentarer (0) |

En av mina närmsta vänners mamma dog häromdagen. Jag kan inte med ord beskriva sorgen och alla mina vakna timmar går till familjen.

I onsdags tog jag och tre intagna personer en permission tillsammans. Vi drack och tog tabletter.
Jag tog lite för många. 

14 xanor  
4 stillnokt
6 imovan
12 sobril
2 concerta 38 mg..

Det kan ha varit fler, men detta är vad jag kommer ihåg.

Detta kommer inte hända igen... 


Blodprov igen...

Postat i Sjukdomen Sjukvård kl. 10:00 av | Kommentarer (0) |

Idag tog de blodprover igen. Jag ser ut som en missbrukare på armarna. Jävla Calium... Jävla mig.. Hoppas det ser bättre ut. Tänk om jag inte får permission. 

Jag och två vänner ska iväg sen och se om vi kan hitta en skinnjacka åt mig. Det ser jag fram emot. Det ska bli kul.

Snälla Calium. Var bra. Jag ber... 

Skrattretande läkarsamtal

Postat i Sjukvård kl. 13:20 av | Kommentarer (0) |

- Hej 
-Hej.. 
-Hur är det idag?
- Jo, det är bra.. Eller nej det är förjävligt. 
-Du måste börja äta...
- Jag äter när jag är hungrig
- Vad är din favoriträtt?
- Jag vet inte, det har jag inte tänkt något vidare på..
-När åt du sist?
-Jag minns inte 
-Men om vi gör shåhär... du äter en halv banan nu, och en i eftermiddag?
- Nej!
- Apelsin?
- NEJ??!
-Jag kan tyvärr inte ge dig några mediciner när du inte äter..
- Nehej? Borde jag tycka att det skulle göra någonting.
- Så länge du inte äter kommer du aldrig bli bättre. 
- Men det vet jag väll. Hjälp mig?
- Ät lunchen sen. Och behåll den. Tack för idag!
-Behålla kan jag inte. Jag har ingen kontroll över det. 

Jag gick och la mig och när lunchen kom var det inte ens någon som väckte mig.

Lunchen gick sådär!

Postat i Sjukdomen Ångest Sjukvård kl. 12:31 av | Kommentarer (0) |

Lunch. Köttbullar och potatis. Jag älskar det.

Efter lunchen gick jag ut på en promenad. Apoteket. Laxeringsmedlet var slut.
När jag kom tillbaka frågade sjuksköterskan som kom med provsvaren om vad jag hade ätit.. 2 köttbullar och lite sallad, svarade jag snabbt..

Det var en lögn. En lögn som är totalt värdelös. Kollar de min tallrik så stämmer det. Jag skyfflade över 2 köttbullar och salladen till min bordsgranne. 

Förlåt sjukvården..

Provsvars samtal

Postat i Sjukdomen Sjukvård kl. 11:10 av | Kommentarer (0) |

I morse tog jag prover.

Provsvaren visar att det kommer bli aktuellt med hjärtmedicin vilket gör att jag måste vara kvar på avdelningen i minst 14 dagar till tack vare mina ätstörningar.

Mitt BMI är 17,5 vilket är gränsen till undervikt.

Dagen började bra. Nu känns det sådär.


Läkarsamtalet

Postat i Sjukdomen Sjukvård kl. 12:41 av | Kommentarer (0) |

Jag har precis pratat med doktorn.

Jag sa att jag äter dåligt, men hon var ganska tydlig med att hon trodde att jag skulle börja äta mer när jag börjar må bättre från mina traumatiska händelser. Vad hon däremot ville var att göra en utredning på om jag hade något handikapp. Då blev jag irriterad och sa, som hon själv sa, att jag slutar nog vara folkskygg så fort jag har bearbetat mina traumatiska händelser.

De kommer i vilket fall ta prover på måndag för att se hur mycket ätstörningarna påverkat min kropp, med tanke på min drastiska viktnedgång. 

Jag är i alla fall inskriven på en avdelning som är specialiserade på ätstörningar och jag fick 7 eller 8 st nya mediciner.

Hoppas hoppas hoppas!!  

Vad är oro och hur kan man hantera den?

Postat i Ångest Sjukdomen Sjukvård kl. 06:33 av | Kommentarer (0) |

  • Jag måste acceptera att oro är en känsla och kroppens sätt att berätta att något är fel.
  • Skapa distans - hur rimlig är min oro?
  • Kan jag göra något åt min oro just nu?
  • Tänk mindfulness - andas fyrkant
  • Våga släppa taget....
bloggar skor på nätet bloggar Fler besökare Bloggparaden Hälsa
Egen server Blogg Topplista
autosurf