Funderar på att supa mig full

Postat i Okategoriserat Vardag Ångest kl. 12:08 av | Kommentarer (0) |

Ja, det tänker jag idag. Emil får välja om han vill vara med eller inte. Jag rekommenderar honom att inte vara med.  

Jag tänkte faktiskt sitta i min ensamhet. Göra några fylle-inlägg till er. Alla blir så glada av alkohol. När jag dricker har jag inga problem. Det är bättre än att vräka i sig en massa tabletter i alla fall. 

Nåväl. 

Hej så länge!


Annons:

Lever, men inte mer än så... Uppdatering

Postat i Okategoriserat Vardag Sjukdomen Ångest Sjukvård kl. 22:51 av | Kommentarer (0) |

Då vill jag åter igen be om ursäkt för min bloggtorka. Det har varit mycket. I söndags fick jag åka till akuten med smärtor i hela kroppen. När man har en ätstörning som jag har följer biverkningarna med att kroppen sakta dör med. Jag har mist en väldigt god vän men funnit en ny och så vidare.


Söndag:
Jag var helt övertygad om att det var ett njurstensanfall, men kommer in med hjärtsvikt och de mesta biverkningarna. De ville inte släppa hem mig först, men efter mycket om och men från min vrångsida fick jag äntligen åka hem. Tack gode gud. Jag fick låna hund (SALLY)  av min bästa Alexandra så jag behövde hem till henne. Jag fick åka hem på ett villkor. Att de fick skuta i mig en morfinspruta och lovade att gå på kroppskanning när jag fick tid hemskickad. Jag börjar nästan tro att jag har cancer. Det verkade på fantastiska doktor Kopp att jag också hade det. Nåväl. Vi får väll se.
Detta med morfinet var jag inte helt med på. För några veckor sen när jag mådde som sämst började jag missbruka morfin. Det var visserligen under en väldigt kort period på max 2 veckor. Jag var inte i behov av något morfin så att jag måste säga att det var ett missbruk. Trots det skrev de ut ett paket med morfintabletter. 
Jag sa åt min nyfunne vän att slänga dem vilket han gjorde. Han är föredetta missbrukare så jag satte honom i en hemsk situation, vilket jag känner mig jävligt elak för, men han klarade det. Strongt och duktigt gjort. Sen tog han hand om mig hela natten.

Måndag: 
Då var jag riktigt risig. Emil min nyfunne vän tog hand om då också. Mamma kom hem till mig och passade Sally. Allt var rätt lugnt. 

Tisdag:
Tisdagen bjöd på mycket trevligt, men mestadels otrevligheter. Jag och Emil åkte in till stan och eftersom han hjälper mig med mitt matbortfall skulle vi till McDonalds. Jag hade även fått i mig en sallad tidigare under dagen på hans initiativ. Tack för det. Sen kom katastrofen. Emil har bråkat med en kille som sålde det vidare till en kriminell verksamhet. Emelie, en kompis tipsade den som Emil bråkat med om detta. Jag och Emelie har varit nära vänner ända fram till igår. Hon skrev till mig att hon var ledsen över att den här killen som var ute efter Emil hade åkt i på kåken. Självklart började jag tycka synd om henne. Hon är min vän och något med mig är att jag gör ALLT för mina vänner. ALLT. Hon skrev även att hon ville ses och att hon mådde skit. Just då var jag och Emil på väg in till stan så jag sa åt henne att vi kunde ses en sväng på kvällen när jag kom hem eller dagen efter. Då skrev hon att hon var tvungen att berätta något viktigt för mig som jag borde veta som handlade lite om henne och mycket om mig. Just i den frågan svarade jag att om det var något jag skulle bli sur över så ville jag inte veta det. Blir jag glad kan det vänta tills i morgon. Jag och Emil tänkte åka till min pappa och hälsa på vilket vi gjorde. Väl där ringde Emelie och sa att hon var inne i stan och ville möta mig. Jag kunde ta med Emil. Men jag sa det att om vi ska mötas kommer jag ensam. Då blev hon skitsur och vi möttes utanför en restaurang. Ut ur Emelies bil kommer han från det kriminella gänget och sa att han kulle skära fingrarna och slå ihjäl Emil. Jag vägrade att säga vart an var. Emil var skitorolig att de skulle döda mig. Han killen sa det att jag ska vara jävligt glad att jag är tjej, annars skulle han ha suttit med en kniv under min hals och slagit ner mig. Vi åker runt. Emil kommer fram för att skydda mig. Emil fick några smällar, men nu är allt löst. Jag började gråta. Inte så mycket över situationen. Jag lider av traumatisk stress syndrom eller långvarig traumatisk stress och det indikerar ju på att jag har varit med om en del. Det jag blev ledsen över var sveket från Emelie. Brutalt och hänsynslöst. Vet ni, ändå är jag så dum så jag sitter och tycker synd om henne. Mest för att hon är hjärndöd, men också när hon tröttnar på att vara med dem hon är med nu så är hon ganska ensam utan många som tycker om henne. Egentligen borde jag skita i det och kommer göra det den dagen det händer. 

Sååå det har varit lite om min vecka. Hoppas ni mina läsare har det bra och jag lovar att uppdatera mer.

Nu var det längesen

Postat i Ångest Okategoriserat kl. 15:31 av | Kommentarer (0) |

Jag har inte uppdaterat på länge.. 

Min sjukdom äter upp mig.. 

Hjärtat har pajat och fortsätter jag svimma som jag gör så är risken att jag hamnar i koma rejält stor. 

Ändå verkar jag inte fatta. De lät mig gå ut själv en timme på prov idag.. Första anhalt apoteket för laxermedel. Vem dyker inte upp bakom mig tror ni? Japp, min läkare. Hon blev arg och frågade om jag verkligen ville hamna i koma och att om jag tar de där dör jag. 

Tänk om bara ångesten inte tog över förståndet. Vad enkelt allt vore.. 

När ska jag fatta?

Något av det sjukaste jag varit med om

Postat i Okategoriserat Ångest kl. 17:51 av | Kommentarer (1) |

Jag satt och åt kvällsmat och satte mig i närheten av en tjej. Jag har studerat hennes matvanor ett tag och idag såg jag henne komma ut från Centrum för ätstörningar. Fast jag slog vad med Linda om att hon hade problem med maten. 
I vilket fall så flyttade hon sig. Jag var tvungen att vara fråga om hon tyckte att jag tittade för mycket när hon åt. Hon sa att hon blev triggad av att se min smala kropp. Varje gång hon ser mig blir hon mer och mer övertygad att hennes ätstörning är normal eftersom jag är så fruktansvärt vacker. 

Jag vet inte om jag ska tacka henne eller börja gråta. 
Gråta... Tror jag...

Jag väger...

Postat i Okategoriserat Ångest kl. 17:46 av | Kommentarer (0) |

Vågen måste ha visat fel...

46 kg.. 


Det väger inte jag i alla fall. jag gissade på 50.

Då hade jag druckit 5 monster innan och hällt i mig en massa massa massa vatten! 


Sjukt va fort det går. 

... och i morgon ska jag hem.. Till verkligheten. 


Tårar av saknad

Postat i Okategoriserat Vardag Ångest kl. 10:21 av | Kommentarer (0) |

Galet vad jag grät när jag vaknade. Jag drömde om Ida och Saga. Det är min bästa väns barn. Sen har jag ju mer än fulla datorn med bilder och filmer. 

Jag saknar dem så mycket att det gör ont <3 


         

Hjärnspöken

Postat i Sjukdomen Ångest kl. 10:44 av | Kommentarer (1) |

Jag tänker på mat i stort sett hela mitt vakna tillstånd. Jag är ständigt hungrig och sitter och väntar ut tiden till nästa måltid. Äter jag inte när måltiden är serverad sätts belöningssystemet igång och sjukdommen ger mig en klapp på axeln. 

Humöret påverkas ju längre tid det har gått för mig utan mat, eller om jag kräkts. Jag tycker de flesta människor är totalt dumma i huvudet och borde förstå bättre. Ironiskt va?
Jag vet också att andra som inte har ätstörningar inte fullt ut kommer förstå vad som föregår i mitt huvud. Vilket jag i sig inte förutsätter, men det gör att jag helst vill vara ensam. 

Tänk allla tvångstankar som rullar runt i huvudet. 1000 situps, bäddad säng innan klockan 9, duscha minst tre gånger och allt detta varje dag. Det blir en heltidssysselsättning kan man säga. 
Uppfyller jag inte mina krav, känner jag mig värdelös och det är då jag blir labil och tycker att jag borde dö.


Kontroll och ångest

Postat i Sjukdomen Ångest kl. 21:23 av | Kommentarer (0) |

Kontroll är ett sätt att försöka undvika sin ångest. Ångesten kommer precis innan man ska äta och kontrollen utformar sig i rädsla, rädsla att gå upp i vikt. Man dör inte av ångest, men man dör av att inte äta normalt. Att kontrollera min ångest med att inte äta är ett faktum. 
Jag kan ha bestämt innan måltiden serveras att, hur mycket och vad jag ska äta, men när den står framför mig tar ångesten över och jag äter inte alls i rädsla för att gå upp i vikt. 
Det kan lätt bli ångest om jag går med någon som spontant vill in till Burger King eller liknande. Då matvägrar jag. Det måste ske i min takt och när jag vill.
Det måste ske enligt min plan i huvudet, i min fantasi falska trygghet.
Den största utmaningen är inte sjukdomen i sig- det är att våga bli frisk.
Jag vet ju inte hur det känns att vara frisk.. Jag minns ju inte... 


Rätta terapin vid grov ångest

Postat i Okategoriserat Ångest kl. 10:11 av | Kommentarer (1) |

När jag får ångest så ritar jag mycket. Jag är hur dålig som helst på att rita med jag köpte några målarblock, där jag ritar av. 
Alla linjer och perfektionen i hur bilderna måste bli bra är tankedistraherande. Man hinner inte tänka på att man har ångest.

Idag blev det en kanin!


Dödsfall och överdos

Postat i Vardag Ångest Sjukvård kl. 09:07 av | Kommentarer (0) |

En av mina närmsta vänners mamma dog häromdagen. Jag kan inte med ord beskriva sorgen och alla mina vakna timmar går till familjen.

I onsdags tog jag och tre intagna personer en permission tillsammans. Vi drack och tog tabletter.
Jag tog lite för många. 

14 xanor  
4 stillnokt
6 imovan
12 sobril
2 concerta 38 mg..

Det kan ha varit fler, men detta är vad jag kommer ihåg.

Detta kommer inte hända igen... 


bloggar skor på nätet bloggar Fler besökare Bloggparaden Hälsa
Egen server Blogg Topplista
autosurf