Hjärnspöken

Postat i Sjukdomen Ångest kl. 10:44 av | Kommentarer (1) |

Jag tänker på mat i stort sett hela mitt vakna tillstånd. Jag är ständigt hungrig och sitter och väntar ut tiden till nästa måltid. Äter jag inte när måltiden är serverad sätts belöningssystemet igång och sjukdommen ger mig en klapp på axeln. 

Humöret påverkas ju längre tid det har gått för mig utan mat, eller om jag kräkts. Jag tycker de flesta människor är totalt dumma i huvudet och borde förstå bättre. Ironiskt va?
Jag vet också att andra som inte har ätstörningar inte fullt ut kommer förstå vad som föregår i mitt huvud. Vilket jag i sig inte förutsätter, men det gör att jag helst vill vara ensam. 

Tänk allla tvångstankar som rullar runt i huvudet. 1000 situps, bäddad säng innan klockan 9, duscha minst tre gånger och allt detta varje dag. Det blir en heltidssysselsättning kan man säga. 
Uppfyller jag inte mina krav, känner jag mig värdelös och det är då jag blir labil och tycker att jag borde dö.


Annons:

Kommentarer

  • Milla 2013-06-18 Hejhej

    Jag har typ tvärtom mot va dig..
    jag känner mig för smal och mår inte bra...jag känner att jag inte får i mig tillräckligt med mat som jag behöver för att gå upp i vikt..
    Och jag fokuserar på maten och tänker hela tiden på mat mat mat...och fortsätter äta fast jag är mätt för att jag så gärna vill gå upp i vikt...
    Så mår jag dåligt sen när jag får ont i magen och v¨gar inte äta sen..
    Jag tänker ständigt på kalorier och hur mycket jag måste äta för att gå upp i vikt.
    Folk tjatar på mig att äta mer så det till slut får motsatt effekt emellanåt....så min hjärna säger då till mig att mat är äckligt...jag är LIVRÄDD för att få anorexia eller bullimi.....den kampen skulle jag nog inte klara av att tämja.
    Jag vill inget hellre än att gå upp i vikt och bli normal i kroppen för just nu så känner jag mig äcklig, som ett benrangel och inte snygg eller sexig alls...

    Jag vet på ett ungefär hur jobbigt du har det...jag kämpar vaaaarje dag med maten och att gå upp i vikt....
    Motsatt mot vad bullimiker och anorektiker ser i spegeln en tjock person...
    Så ser jag mig själv som ett benrangel.
    Fast jag absolut inte är ett benrangel på långa vägar.

    Tycker det är sååå starkt av dig att våga skriva om din ätstörning och tankar kring den så öppet. Skönt att höra att du får hjälp med den, strongt att du ger dig själv chansen att vilja bli bra igen...att du insett att du har en ätstörning.
    Stor eloge till dig :) Keep up the good work!!
    Du kommer klara det och en dag står du där fri ifrån den och med den bakom dig och känner dig så himla stolt över att du klarade det :)



    Vill du prata så finns jag här :)

    Mvh: Camilla

    Svar:

    <3 <3 <3

Skriv En Kommentar

bloggar skor på nätet bloggar Fler besökare Bloggparaden Hälsa
Egen server Blogg Topplista
autosurf